Att vara ny i laget

Två veckor av försäsongsträningen har förlupit och jag är mindre ny i laget än vad jag var förra veckan. Men jag är fortfarande ny. Och det märks.

Den tydligaste skillnaden som ny i laget, som jag upplever, ligger hos en själv; man tar inte för sig lika mycket som man gjorde i sin förra klubb, "stojar" inte i omklädningsrummet i samma utsträckning och avvaktar vad andra gör för att undvika att göra fel. Det är säkert ett normalt mänskligt beteende, men likväl ovant för en som bara spelat för en klubb i hela sitt liv. Tar dock små, osäkra steg in i omklädningsrummets sociala koder och vågade bland annat att ta ett äpple innan OCH efter träningen i torsdags. Kanske ett litet steg för människan, men ett stort steg för Hedman.

I övrigt är det som nykomling ett himla pusslande första veckorna för att få ihop vilka som har varit i laget länge och känner alla, vilka som är nykomlingar precis som jag själv och inte känner någon, vilka som är nykomlingar men ändå känner de flesta (hur fan går det ihop?), vilka som har varit i laget i flera år men som ändå inte verkar känna någon eller vilka som känner alla i laget, men som ingen i laget känner. Som att lägga ett tiotusenbitarspussel med en klarblå himmel som motiv. Har lagt hörnen på rätt plats nu i alla fall. Tror jag.

Två veckors träning är avklarade och det ska sägas att den här veckan gick mycket fortare än föregående vecka - dels beroende på att förra veckan faktiskt innehöll en extra träningsdag, men antagligen också beroende på att man blivit varm i skorna och träningen nu är vardag. Och vardagen kan gå bra fort ibland. Mycket kul inträffade dock denna vecka, här är highlightsen:

- Min bänkgranne Sebastian Johansson markerade sitt revir innan måndagens träning genom att tejpa gränsen mellan min och hans plats i omklädningsrummet. Med tydlig, blå tejp, istället för den vanliga, mer diskreta vita. Den gränsen får inte under några omständigheter överskridas.
- Sebastian Johansson har inte närvarat under träningarna sen i tisdags på grund av en fotskada, vilket medfört att jag högaktningsfullt skitit i herr Johanssons avgränsningar och haft omklädningsrummets största bänkplats.
- Nya träningskläder har anlänt och en lycka som inte uppfyllts sedan julafton har fyllt oss spelares hjärtan. Enligt säkra källor brukar dessa kläder komma först vecka 12. I år ligger vi före i schemat. Risk för att vi formtoppar tidigt i år.
- Jocke Hall tränade under fredagen inför SM i skoputs och kom ut med seriens mest glänsande skor till träningen. Hade varit stiligast på balen med de skorna, oavsett övrig klädsel.
- Uppvisningsmatchen i minipingis mellan Marcus och Pontus under veckan fick mig att officiellt lägga pingisskorna på hyllan; jag insåg att jag aldrig kommer komma upp till deras nivå. Inte ens med ett pingisläger i Sibirien i ryggen. Ytterligare en pojkdröm krossad.

Det ska också tilläggas att undertecknad ser fram emot när säsongen övergår i tävlingsfas, då styrketräningen avtar. Det är nämligen inte min starka sida, något kapten Leinar var vänlig att skrattande påtala under gårdagens träning. Men vill man ha regnbågen, måste man stå ut med regnet.

Jag ser fram emot en ny rödblå vecka och hoppas att jag blir ännu mindre ny i laget och kanske till och med vågar att ta bort den blå tejpen. Eller ta med mig ett äpple hem. Vi tar det i små steg i början.